theworldisyours

Sedan en vecka tillbaka ägnar jag mig i princip uteslutande åt att läsa och skriva om medieutvecklingen i Sverige från 1830-talet och framåt. Inte frivilligt alltså, jag pluggar medie-och kommunikationsvetenskap på högskolan och har en hemtenta. Arbetet blir stundvis i överkant vad gäller krav på tankeverksamhet, trots att det man skriver om är rätt intressant. Ibland bara brister det, fantasin flödar och man blir lite väl informell i sina formuleringar.

"Aftonbladet var sveriges första, vad man med dagens mått åtminstonde nästan kan kalla, tidning. Tidningen finns som bekant än idag, men hade några riktigt kämpiga första år som kom att sätta spår i det svenska mediesamhället för all framtid.

Tidningen utgav sig från början för att förespråka tryckfrihet och liberalism, och skribenterna drog sig inte för att skriva precis vad de tyckte. Bland annat kungahuset fick sig ett par rejäla kängor för att de inskränkt just denna tryckfrihet tidningen höll så kär. Kungahuset blir upprörda över kritiken, försöker till varje pris stoppa tidningen, och en katt-och-råtta-lek av sällan skådat slag uppstår. Tidningen stoppas gång på gång, men dyker hela tiden upp igen med nytt namn och ny utgivare. När det fjortonde Aftonbladet nått hyllorna tröttnar kungamakten och ger upp kampen. Kungen uttrycker en hel statsmakts känslor när han med ett par väl valda meningar sammanfattar situationen: "Dra åt helvete, nu orkar jag inte med det här längre". Ordet är hädanefter fritt.

Jag klassar händelsen som mycket viktig för medie-Sveriges utveckling, inte minst som inspirationskälla. Tidningens ideal om den fria åsikten, egagemanget med vilket kampen förs, och den självständighet gentemot staten alltihop resulterar i. Alltså: sist men inte minst på listan: Lars Johan Hierta."

(Och Lars Johan Hierta är alltså tidningens grundare.)

Nu blev ju Aftonbladet en jävla skittidning till slut i alla fall, men deras seger i kampen mot kungahuset kan ingen ta ifrån dom!