theworldisyours

Har diskuterat det i evighet på olika forum på internet, men eftersom alla diskussioner så småningom mer eller mindre spårar ur tänkte jag skriva ett sista ord i ämnet här...

Dataspel/Tv-spel är fruktansvärt roligt, men det är inte nyttigt. Man använder sällan sin kreativitet och fantasi i någon större utsträckning och man utvecklar egentligen inte något annat än sina färdigheter i spelet. Det finns undantag, självklart, men jag ser till det jag själv hållit på med..

Det låter ganska självklart i mina öron, men av nån anledning var det i princip helt omöjligt att få nåt medhåll. Alla skulle till varje pris försvara spelandet som nyttigt. Folk påstod allt från att man fick bättre reaktionsförmåga till att man utvecklade sitt språk. Det stämmer säkert till viss del, men jag tror fortfarande det är marginellt och väldigt begränsat till själva spelandet. Varför kan man bara inte erkänna det? Eller är det så svårt att förstå? Jämför det med att supa. Roligt, inte nyttigt.

Jag är inte på nåt sätt emot dataspelande, tvärtom. Det mesta som är roligt eller bra är inte på nåt sätt nyttigt. Men man kan åtminstonde ha den insikten, och inte försöka inbilla sig själv och andra något annat.

Ursprunget till hela diskussionen var en krönika som en f.d. bekant skrivit (http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_14304249.asp). Han går så långt att han kallar det fördummande, vilket jag tycker är att gå lite väl långt.. men det är ett roligt och välbehövligt inlägg i debatten! Ta det inte för seriöst..

Men egentligen kanske allt det här handlar om att jag är bitter för att min dator är så jävla dålig och jag har fått lov att spela ett halvlaggigt GTA: San Andreas till Ps2 i snart ett år. Men hur skulle man kunna tröttna på att slå ihjäl pensionärer med basebollträ eller åka runt i en van med sina "homies" och lyssna på Rod Stewart?

Vi ses =)