theworldisyours

1. Flight of the Conchords. En serie vars humor ibland känns lite väl tagen från brittiska The Office, men trots detta stundvis är hur rolig som helst. Och innehåller riktigt bra låtar. Som den här.

2. Spelet som gjort att mitt i våras inköpta GTA IV har blivit liggande i princip hela sommaren (med undantag för när salongsberusade kompisar tjatat om att få spela det och till slut fått sin vilja igenom). Det är bättre än alla de tolv senaste THPS-spelen tillsammans, och med tanke på hur mycket tid jag ägnat åt dom finns det risk att GTA IV blir liggande även över vintern.

Spelet EA Skate, videon The Truth.

Och med tanke på den enorma efterfrågan som kommer uppstå på fler videor av den här typen kan jag bara rekommendera bloggens läsare att kolla in uppföljaren The Lies.

Jag har nämnt tidigare hur urspårade och tråkiga  jag anser att de senare Tony Hawk-spelen är, och därför känns det så oerhört skönt att konstatera att det numera finns ett alternativ.  För första gången på fem år handlar ett skateboardspel om att åka skateboard. Inte om att riva hus, kasta räkor på folk och åka go-cart med spindelmannen och Bam Margera. Eller ännu värre, det här.

3. Till sist Danny Carey, en bra trummis i ett bra band, som får en att ganska snabbt lämna datorn för trumsetet.


Jag försökte med det här inlägget förklara och ursäkta att jag inte ägnar bloggen särskilt mycket tid, men sanningen är att det tog en halv kväll att bara komma ända ner hit. Anledningen: alla jävla hyperlänkar. Glöm dom i fortsättningen!

Sedan en vecka tillbaka ägnar jag mig i princip uteslutande åt att läsa och skriva om medieutvecklingen i Sverige från 1830-talet och framåt. Inte frivilligt alltså, jag pluggar medie-och kommunikationsvetenskap på högskolan och har en hemtenta. Arbetet blir stundvis i överkant vad gäller krav på tankeverksamhet, trots att det man skriver om är rätt intressant. Ibland bara brister det, fantasin flödar och man blir lite väl informell i sina formuleringar.

"Aftonbladet var sveriges första, vad man med dagens mått åtminstonde nästan kan kalla, tidning. Tidningen finns som bekant än idag, men hade några riktigt kämpiga första år som kom att sätta spår i det svenska mediesamhället för all framtid.

Tidningen utgav sig från början för att förespråka tryckfrihet och liberalism, och skribenterna drog sig inte för att skriva precis vad de tyckte. Bland annat kungahuset fick sig ett par rejäla kängor för att de inskränkt just denna tryckfrihet tidningen höll så kär. Kungahuset blir upprörda över kritiken, försöker till varje pris stoppa tidningen, och en katt-och-råtta-lek av sällan skådat slag uppstår. Tidningen stoppas gång på gång, men dyker hela tiden upp igen med nytt namn och ny utgivare. När det fjortonde Aftonbladet nått hyllorna tröttnar kungamakten och ger upp kampen. Kungen uttrycker en hel statsmakts känslor när han med ett par väl valda meningar sammanfattar situationen: "Dra åt helvete, nu orkar jag inte med det här längre". Ordet är hädanefter fritt.

Jag klassar händelsen som mycket viktig för medie-Sveriges utveckling, inte minst som inspirationskälla. Tidningens ideal om den fria åsikten, egagemanget med vilket kampen förs, och den självständighet gentemot staten alltihop resulterar i. Alltså: sist men inte minst på listan: Lars Johan Hierta."

(Och Lars Johan Hierta är alltså tidningens grundare.)

Nu blev ju Aftonbladet en jävla skittidning till slut i alla fall, men deras seger i kampen mot kungahuset kan ingen ta ifrån dom!